Reflektionen...

Nå till Gud?

För ganska länge sedan var jag på en intressant konstutställning. Jag fastnade framförallt för en lite märklig tavla som illustrerade ett öde landskap där det stod ett antal stegar på marken. Stegarna pekade mot himlen i lite olika riktningar. De var olika långa och hade olika långa avstånd mellan stegen. Från den klarblåa himlen, nedsträckt mot jorden, sträckte sig ytterligare en annan stege. Märkligt tänkte jag.

Har du någon gång tänkt på att de allra flesta religioner och livsåskådningar i grunden innebär att man ska göra vissa saker för att nå fram till något man saknar? Målet för ens gärningar är oftast att nå en form av andlig verklighet, Gud eller gudar. Det som skiljer åskådningarna åt är gärningarna som ska utföras, samt gärningarnas bakomliggande motivation och ideologi.

I någon religion ska man be fem gånger om dagen, ge allmosor och fasta. I en annan ska man arbeta på livets alla områden med att ge upp varje form av begär, då begären leder till lidande, för att på så vis nå fram till den ”ultimata” andliga insikten. I ytterligare en religion är det summan av dina gärningar som avgör vad du kommer att återfödas som i nästa liv, för att du till slut, om dina gärningar varit goda nog, ska uppgå i världsalltet.

Det faktum att de flesta religioner beskriver olika vägar till en andlig verklighet är i sig ett intressant indirekt erkännande att:

1) Det finns någon form av andlig verklighet

2) Vi är åtskiljda från den

3) Genom att göra x, y och z så kan vi nå fram till den

För att återvända till konstutställningen och den märkliga tavlan, så tror jag att det som konstnären försökte illustrera med sina stegar är just detta; människans försök att klättra mot det ”himmelska” genom sina egna ansträngningar och gärningar. Varje steg på stegarna representerar en gärning eller en ansträngning mot att nå Gud. Även om vissa stegar når högre andra så är alla långt ifrån tillräckliga för att nå fram till Gud, och kan ej heller aldrig göra det.

Så, för att lösa själva grundproblemet, människans oförmåga att på egen hand förtjäna det himmelska och nå Gud genom sina egna ansträngningar, så valde Gud själv att handla. På grund av sin kärlek och längtan efter en relation med oss valde han istället att sträcka ned sin egen ”stege” ända fram till dig och mig. De steg vi omöjligt klarar av att ta för att nå till honom tog han istället ned till oss. Han föddes in i denna värld, levde, korsfästes, dog och uppstod för vår skull. Han, Gud i människogestalt, kom oss nära istället för att vi kom nära honom. Och på så sätt har vi det himmelska här hos oss, alldeles nära, innan vi ens börjat med våra gärningar. Jesus är här, närmare än du anar och längtar efter kontakt med dig. Vill du ta emot Honom som din Herre och frälsare? Vill du ta emot frälsningen och förlåtelsen, denna otroliga gåva, denna nåd, helt gratis, utan ansträngning och utan att förtjäna den?

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” Efesierbrevet 2:8-9